Gjort allt som förväntas för att tåget ska gå i tid.
Endå så tonar mörka moln upp, den fläck jag består av atomer och molekyler rör sig som svävande rörelser.
Vingslagen från den kongkong jag flög ur, är omsvept av silkestrådarnas fallskärm.
Spelar ur den flöjt jag delar med den store ur mitt rike, med graciösa rörelser landar vi mjukt i vårt fall.
Inget finns inget hörs det är tomt för tåget gått, där står varelsen kvar en gestalt en skugga....jag ensam kvar.
Ska jag...kommer jag hinna.. släpper mig hän till nästa timma.


Orkiden