Ursinnig, förtvivlad, bortom.
Minnet av det oerhörda.
Årsdag, av mitt nederlag.
En annan dag,
då den falska blondinen,
hennes slanka olycka, tog allt.
Du som inte valde.
Du som inte såg valet,
omedveten,
bröt du ned allt du ville välja.
Vem är jag att döma?
Fortfarande förnekande dig själv ett val,
du kunde ha valt annorlunda.
Det är min dom över dig.
Sakta sjunker vi båda.
Du ger inte upp ditt val.
Den slanka falska blondinen
ger dig din ålderdom, sakta.
Hon har livet framför sig
som ett barn du inte fött
följer du hennes steg.
Det jag vet är att det är bra nu.
Mycket bättre.
Jag valde mig själv
det är nog.