Nästan att jag fann den rätta form, för att fylla dig till brädden.
En gång en vass kant mig stack, memorerar den gångna stigen för att kunna ta mig förbi...
Spinna ny kraft att tiden fånga, en stund frysa dig till is för att kunna begrunda...
Dina rörelser att kunna parera, dina tankar försöka läsa..så många gånger jag försökt med den bedriften.
Med åren nu jag mognat, formats med behag stolt det jag ser lyckligt lottad jag är...
Runt omkring finns harmonin som mig gästar och åtrån mig än klär av livets alla underbara icke än funna stunder av lycka...
Ser dig i ögonen...som så många gånger, ditt leende får mig att smälta då som nu...


Orkiden