Finns en sida utanför, där bor väsen från förr och nu.
Finner lugn när jag dig besöker, kontakten med det där.
Så fort jag kliver in, ser jag det vackra du har. Högmod ej får plats men stillheten den inbjudan där jag får slå ner och vara den jag är...som jag är.
Där kan jag få vara och känna och bearbeta det svåra och förlåta.
Jag är synlig och får betydelse, när du mäktiga älskade kärlek ger mig den kraft.
Jag för den vidare på min väg, till du mig möter då jag ger dig min hand.
För att du den sen ska föra vidare... till nästa



Orkiden