jag vet inte hur nätter faller för de flesta

men jag vet hur de faller hos mig

jag tror att de kanske sett himlen som jag sett

men aldrig hur oändligt den för sig

jag har lagt min röst, som poet mina ord

hur hon för sina penselskatt

jag vet att jag aldrig kan orda någonting

större än det jag sett inatt

aldrig kan jag ha evigheten och drömmar

i samma ord, aldrig hav och torka i ett

men det jag såg hos himlen denna natt

var det mest förunderliga jag någonsin sett

jag är glad att jag inte sov

att jag fick se livets sanna natur

och vet du inte vad jag talar om

får du fråga himlen och natten om hur

nu gryr morgonen, höljd  sin morgondimma

jag ska inte se den för jag ska sova

men att vaka i  ensamhet en molnfri natt

är en livets vackra gåva