En soldat vandrar försiktigt

över blodindränkta fält

och föreställ dig hans förvåning 

när han trampar på en mina

För honom känns det som om han flyger

inte som en fågel

absolut inte som det

utan mer som något bortkastat

en gammal uttjänad julgran eller så

Nu ligger han där 

och blöder på marken,

känner hur livet

rinner ut ur kroppen,

och med bomber som faller

överallt omkring

Han är inte långt hemifrån

inte långt ifrån sin familj

och i sina sista svaga ögonblick 

ser han sig själv gå

på den långa och sliriga vägen

och han minns 'all the good times'

även om hans minnen blixtrar förbi

allt snabbare

och snart drar han sitt sista, ansträngda, andetag 

-

Om den stackars saten

bara hade kämpat för sitt liv

en tiondelssekund längre

hade han

överlevt

då fältdoktorn var precis vid hans fötter

Men för soldaten

slutade det

ganska bra ändå

för på slutet av vägen

mötte han sina vapenbröder 

och stora delar av den familj 

han en gång lämnat 

Och tillsammans vandrade de alla

 nedför den långa och sliriga vägen

mot en ny gryning och en främmande horisont