Flyktig du är , tystnad råder.
Bakre parkett en glimt i ridån, av glaciär i blicken fastnat.
Längs min ryggrad du bena ut bit för bit.
Formad till en massa av förfall, sakta ta form gestaltar sig med vingslag av storhet.
Springa i sina vackra smäckra fötter, ner i vattnets böljande blå för att förgås.
Av att dig skönjat och fångat i sin egen spegelbild.

Orkiden