Vågor bryter in
som en tjuv om natten
bildar revor i mörkret
klyver det som varit helt
öppnar för ljuset
vågar du se
det blottlagda
uppenbara
pirar och barriärer du byggt
rämnar
detta tryck
är alltför starkt
ett litet skälvande barn därinne
hulkar
i förlösande gråt
släpp greppet
våga falla
ta emot
och ge

förlåtelse

över eoner av tid
är du ett grand
i evighetens öga
en spricka
lika bred
som knivens egg
öppnar möjligheter
ger en chans
för vågor att bryta in
preskribera brottet
lämna strandens våta sand
blank och slät igen
redo
att smekas
av mjuka händer
kyssas av mjuka läppar
ännu en gång