vill sträcka droppar till dig
av tårarna från då
få dem i en spegels storlek

vill se hur du tycker att du ser ut
i den prismans ljus

se vilken min du väljer
om du blundar även då

när ditt ansikte blir nedstänkt
av mina äldsta tårar
aldrig sjunkna längre
än till brunnsbottens golv

det du sett till
att bygga i säkert bergrum

den där brunnen du dolt så väl inunder

och du
du sitter ovanpå
i en alltid lika nyköpt solstol
och visslar
ovidkommande melodier
utan slut