Blommor så vackra och röda
Jag lade i krans på graven uppå
Men spelar det någon roll för den döda
Om blommorna är röda, gula eller blå

Ty förmultnad är den dödes kropp
Sorg finns endast hos den som ännu gå
Säg, finns det ändå någon slags hopp
att den döde kan se mig ändå?

För en krans jag har lagt i hans minne
Trots att den döda min käre ej kan nås
Kanske var det för att lugna mitt sinne
över det faktum att jag ock skall förgås