Två martallar sig mot havet sträcker
Se yviga grenar löpa fram i tvära kast
Krokigt, än hit än dit, de sig avigt räcker
Dock i rötterna de ringlar sig i varandra fast

Vi kämpar båda men inte alltid på samma vis
Och i stunder har vi varandra inte riktigt sett
Men sanningen är att vi förvärvat kärlekens pris
Vi är redan sammanbundna - vi är redan ett

Så låt oss stå samman och se framåt med ståt
Vi martallar på denna understundom blåsiga ö
En stormby kan fälla men aldrig skilja oss åt
Ty den äkta kärleken är evig och kan aldrig dö