tysta vågor i fjärran
slå mot en lika tyst granit

där borta

där borta
där landet slutar
och havet tar vid

den ändlösa horisonten
utgörs av havets bränningar
vågorna bryts ständigt
mot namnlösa grund

vilda gäss
slå mot min tigande klippa
med vilken jag för
en ordlös men intim dialog

jag blundar
och känner havets doft
uppgå i kropp och själ

stärkt lägger jag mig ner
och blir ett
med berget