själens svärta
befläckar askgrå mark
dunster av vemod
förpestar lungorna
vari vintergatan
fordom sken

skuggor av drömmar
vandrar mållöst
till en osynlig takt
av förvridna anleten

tomma blicklösa ögon
stirrar genom intigheten
vitkalkade trevande fingrar
söker grepp finner töcken

askluften tätnar
betäcker den oändliga rymden
fyller bröst efter bröst
med okuvlig ångest

fyller bröst efter bröst efter bröst
med svärta och åter svärta

anden dignar
under dödens tyngd
en strimma av ljus
ett bortglömt hopp

livlösa kroppar irrar
mållöst mot fördärvets rand
ett fall utan slut
ett fall utan början

fyller bröst efter bröst efter bröst
med svärta och åter svärta