Slit mig itu. Dra mina armar åt två olika håll. Plåga mig, låt mig lida, psyka mig, men döda mig inte. Låt mig leva med den vetskapen att någon vill oss illa, någon vill att vi ska vara isär. Onda ögat har talat. Bleka, likgiltiga personer pekar finger och skakar på huvudet, "no, no, no". Det gör ont att bli trampad på, det smärtar och ibland går jag av på mitten. Men vad gör det, då är det som det ska vara. Lycka är inte allas lott, någon måste få syna avigsidorna och den personen är troligtvis jag.