sårigheten i kvällens smygande moln

tillfället du längtat efter

i dagar utan någon som helst betydelse

svider i gripandet efter så mycket mer

än det någon kan förstå

jag suger i mig kvällens luft i ren panik

molnbärarna vet inget om geometri

jorden böjer sig konstant mot skuggan

gråskalorna fångar dig vid fönstret

som i en lek med upprinnelsen

symmetrin i den föränderligheten

är mästerlig i dina ögon