I den tomma himlen
finns inga skratt
och inga gråt

Det blev bostadsbrist
och sedan utvandrade alla
och det blev tomt tomt tomt

Så, har man vandrat
upp, för alla trappor
finner man ingeting där
bara luft

Blommorna har vissnat
för så länge sen
och havet torkat
tills fiskarna blev
förvandlade till sand

Ett ensamt träd
i fjärran
vajar i vinden

och så står man där
helt ensam
precis som förr
när man levde
fast ännu värre
på något vis

Med ett enda träd
som tröst, som sällskap
i livet
efter detta

och man undrar

om man verkligen

har kommit rätt