Det är jag, Mes Amis
På återssende, glatt javisst.
Med en skön jänt på var näve, balanserandes mellan bordens ölstop på ett ben. En fot i marken och den andra i Herr Löjtnants skrev.

Det är jag, Don Juan Romantica
Kvinnor! Lystra!
Ta mig så tar jag eder, sköna mö, med chokeladen och blomman och med mina läppar mjuka som sammet.

Asch, jungfru, ty du är blott en jungfru tills jag beklämmande klämt mig in i ditt sköte. Jungfrusblodet blandas smäckert med min olivdoftande, jungrubalsamerade lekamen - för doften och dess ljuva klangs skull - åh, jag njuter.

Hundra öden och hundra äventyr står jag för, slår jag för, Jag. Don Juan Romantica är här för eders blotta nöjes skull. Låt mig tillfredsställa kittlande nerver, och med mina enerverande bekännelser, fryntligt, ack så fryntligt, besvära er med att besvärja edra blå oskyldiga ögon.

Här kommer jag, i rop och skall, glatt!

Au Revoljär, Mon Ami
På Återseende, Baby!