skälvande skulderblad
mot mjukt bomullstyg

hon dricker inte
av det brännvin
jag erbjuder henne

utanför fönster sträcker blånande berg ut sig
de suckar av längtan,
försöker skaka av sig
midnattsdimman

kvällen glöder
likaså hon

så andlöst vacker
en skogens varelse,
vars andetag vilar
i ängarnas och gårdarnas lungor

hennes guldiga hår
vilar mot mitt bröst
och hon ser på mig

luften krusar sig i vackra mönster
mellan våra fyra ögon
och hon lyser
fastän solen gått i moln