vätskorna fann sin väg genom landskapet
de homogena förbannat
där lidelsen är den sakrala kraft
få obemärkta erkänner
som dags ordning
när senhösten faller

det finns bilder som tydligt och envist
viker dina nätter åt det
som ändå tillhör dig
du ser hur kvällen lägger sig
med svartvita foton
vid dina glömda fötter