Promenerar genom Vasaparken
När jag ser dig på andra sidan kanalen
Sliten trött
Med ensamma steg
Hände nåt
Vi tappade respekten
kittet torkade, sprack, släppte

Gruset knastrar under mig
Hösten fäller upp min krage
Minnen faller framför ögat
Från mer än halva mitt liv
Kärleken var en strid
En längtan
Kvinnor gestalter i skugga
skulle förlösa oss

Minnen som bleknar i dimma
Då vår drivved driver med olika strömmar

Ett lätt oktoberregn förstärker dofterna i parken
När jag ser dig försvinna i vimlet