Hittar röster, lyssnar, liksom kikar in
i trauman jag aldrig kommit
i närheten av. Känner draget
från andens kippande efter luft.

Vem är jag att skriva här
priviligierad kvinna
virvlande i världsalltet.
Svindel får jag av de djup
Som anas mellan raderna
när jag på måfå läser
i de senaste texterna.

Min egen röst blir till en
vinande plåga, tröttsam
i all enkelhet. Mina gyllene svar,
min tankes glödande klang
klingar i denna symfoni.
Alltid denna längtan,
under himlens kalla klarhet.