I.
Mitt i natten, väckte dov smäll den sovande ut ur en djup,
varm sömn.Med vidgade pupiller försökte den liggande
tränga sig igenom mörkret.Spänt ansikte flammade ,rödfärgades sedan.
Läpparna ryckte till.I vidöppet fönstergap syntes ett klarblått,
transparent moln.Det gungade något.Hon stirrade uttryckslöst.
Utanför prasslade impulsiv vind i trädgården.
Plötsligt delades molnet i delar och små ljusfläckar gled in.
De sömniga skuggorna i rummet flyttade ofrivilligt på sig.
Stum av sinnesrörelse,stelnade hon och smärtsam övergång
gick in i ny fas.Kroppen fylldes med tungt,tungt bly,
brännande och kväljande...En fruktansvärd rysning kröp ut ur
de mörka hörnen i rummet och knockade henne.En våg av strålningsvärme spred sig.
Hon bet ihop tänderna och bet sig i kinden.Lukten och smaken av blod spred sig
snabbt i rummet.Hon höll sig fast i sängen.Någon osynlig, men synlig
för hennes sinne, drog upp kroppen och bar den till det öppna fönstret.
Hon kröp ihop som en spiralfjäder, sedan som en pistols avtryckare,släppte hon
kraftfullt sin ovilja.Kraft av lufttryck sköljde över henne och pressade henne
hårt mot golvet.Kristallklara,blå fläckar grupperade sig omkring den utsträckta kroppen.
Med sin blick genomträngde hon dessa ljusblå fläckar, sträckte sedan fram sitt pekfinger
och vidrörde dem .De blå fläckarna blev som en mur runt henne.
Funderingarna i huvudet försvann och kroppen blev lätt och fri.Hon ryckte
till av den slående effekten.Reste sig och gick fram till fönstret.Hoppade på fönsterbrädet.
Sedan ut på balkongräcket.Tittade sig omkring.Omgiven av blått moln
kände hon sig osårbar.Månens tillstånd väcktes i henne och hon hoppade ut i trädgården.
Mörka trädgrenar som förkolnade vingar, vajade slumpmässigt.
Fallande löv prasslade ledsamt i luften och föll mot marken.
Rå,kall vind vispade runt allt som kom i dess väg.Det blå molnets närvaro,
förargade vinden.Med häftiga rörelser rusade han ursinnigt med ökande styrka.
Han slet, gnagde,ljusblått skal.Han skrek ,tjutande och öronbedövande .
Hans vilda motvilja trängde in igenom hennes sårbara sinne.
Kristallklara blå moln darrade ,slingrade omkring,ryckte i ett sista försök att skydda sig.
Det berörde hennes skinn en gång till och slets sedan bort i förtvivlan.
Helt naken,kände hon plöstligt en gränslös känsla av rädsla.
Upprörd vind blåste omkull henne med all sin kraft och rammade kroppen med vilt raseri.
Vinden slog, torterade och all dess galenskaps missnöje föll på den plågade kroppen.

Nattträdgård... frös av rädsla ...