Mot rutan faller flingor
till marken många fler
Snötäckt blir grenen
på trädet som man ser

Snö i stora mängder
till glädje för en del
Barnens ystra leklust
kan aldrig kännas fel

På kvällen han kommer
en snöig vän från nord
Han står där så ensam
vid gårdens fågelbord

Med morot till näsa
och hatt som är blå
Är stilig med finess
så skön att titta på

Som barnens bästa vän
står han där och myser
Han sprider sin värme
där kalla stjärnor lyser

Vår snöman står stilla
när morgonen är ung
han ger oss tro på livet
är vinterns givna kung

Han vill så gärna umgås
men bara där han står
I värme han mår illa
det alla nog förstår

När våren stilla nalkas
och snö blir till vatten
Han kliar sig på hakan
och reser bort i natten

Då blir det ledsam min
och många själar gråter
Men jag kan lova dig
att han ska kommer åter

(Copyright © ULJO)