Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Magnolians vår

Det är en lekfullhet utan dess like.
Det är färgglatt, hysteriskt, och nära till skratt.
Det är min dag du har målat,
levande och alls inte platt.

I snabba penseldrag
två röda fötter
som svampar
upp ur den blåa gräsmattan.

Tre baktunga kanadagäss,
som lyfter
mot den vitgula avföringen
som vilar
i prydliga rader
på den blåmålade gräsmattan.

Längre in i målningen
bakom en smällfet dam
med högröda kinder
och gråsvettigt linne
blommar magnolian
mot en klargrön himmel.

På havet
simmar båten
i riktning mot katten
som klänger
i björken
som ger skugga
åt barnet
i vagnen.

I skyn
kretsar vråken
med blicken fäst
inte på katten
utan på barnet
som sover
i vagnen.

Till höger en man
ett luftgevär,
fast förankrat,
men osäkrat.

Han siktar rätt upp
mot vråken.
Så gör även pojken
och ser förvånat
hur bollen, den gula,
träffar vråken.

Till vänster en kvinna,
gåendes längs kajen.
Blicken är så frånvarande,
ansiktet så mörkt,
skuggat av den stora handen
vars fingrar väntat tålmodigt
på magnolians korta blomning.

I snabba penseldrag,
bakom den smällfeta damen,
där långt in i tavlan,
under magnolians hemliga kraft
ligger fingrarna avlappnat utspridda
redo att leka med kvinnans hår.

Som är långt och grönt,
en hyllning till våren
och de promenadtrötta svampfötterna.

Det är en lekfullhet utan dess like.
Det är färgglatt, hysteriskt, och nära till skratt.
Det är min dag du har målat,
levande och alls inte platt.




Fri vers av Titti Schmidt
Läst 528 gånger
Publicerad 2006-05-15 11:36



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Titti Schmidt