[Halv nio på morgonen]
- Titti är det lördag?
- Mm
- Vet du var lördagen är?
- Nej
- Den är uppe i luften.
- Jaha
- Titti?
- Mm
- Vet du mitt hår…
- Nej
- [pekar på armen] det växer i mitt skelett.
- Jaha
- Och jag har klor på mina fingrar.
[Det är tyst en stund]
- Om pappa ramlar ner på tågbanan då kan många tåg köra på honom. Då måste du plocka upp honom.
- Mm
- I skogen finns det många rävar, Titti. Och elefanter. Fast jag har inte sett dem.
- Nej
- Men håret har inget skelett. För bakom håret finns huvudet. Om man tar bort håret så gör det ont.
[Visar med en grimas.]
- Det gör man när man är arg. Då tar man bort sitt hår. Det har jag sett på barnprogram. Det är roligt [skrattar].
- Titti, när jag blir stor då kan jag gå på Netto och betala själv. Jag är stor nu och jag ska växa och bli ända stor som Lee [storebror]. Jag ska växa hela dagen. Och Jessis mamma är smal. Du Titti är stor som Jessis pappa.
- Jaha
- Men jag är blyg för Jessis pappa så då smiter jag bakom din rygg.
[Det är tyst en liten stund]
- Titti, min tå får ha stora naglar för då kan man inte riva på sina kompisar. Och mitt skelett kan gå, Titti.
- Mm
- Allas skelett kan gå, ditt och Lees och alla kusiner. Fast mina baciller ligger i mitt ben. De sitter fast där.
[Storebror Henry Lee reagerar där han sitter framför datan]
- Mamma säg åt honom att det inte är så!
- Jo det är det visst! För igår var jag sjuk. Då skulle jag gå till Netto med dig Titti. Då var mina kompisar på dagis. Då var jag rädd om Lee.
- Mamma säg åt honom!
- Jo det var jag visst! Men marsvinen var snälla för de passade honom. Och Anton [det ena marsvinet] han är en dammsugare och Kulör [det andra marsvinet] han är snäll för han bits inte.
- Titti, Gammel-Vanja [en tant i släkten] får inte komma på mitt kalas.
- Nehej
- Titti, när Lee skulle fylla åtta år då låg jag i din mage.
[Storebror Henry Lee reagerar igen]
- Det gjorde du inte alls!
- Jo det gjorde jag visst! Jag låg i Tittis mage och sen fastnade jag i ditt hål Titti. Då fick du en stor mage [visar med händerna]. Det blev en stor, stor boll. Jag orkade inte gå för jag hade såna här smala ben och sån här liten mun och sån här pytteliten mage. Jag var liten André då
[Storebror Henry Lee reagerar med ett flin]
- Och sög på mammas tutte.
- Titti, vet du, jag spyr snart.
- Nej
- Jo. Jag spyr igen snart. Då har jag spytt så här många gånger [visar med båda handens fingrar]. Om jag trycker på min mage med min hand då kurrar den.
- Jaha
- Titti, får jag gå hem till Kaj?
- Nej
- Jo men Kaj har flyttat. Man måste ta så här många, en, två, tre, tretton, fjorton, femton bussar. Får jag gå hem till Kaj? Snälla Titti! I morgon, kan inte vi gå hem till Kaj då? Jag kan gå själv.
[Storebror Henry Lee lägger sig i]
- Kaj finns inte!
- Jo!
- Nej!
- Jo han finns visst!
- Mamma säg åt honom!
- Mm
- Mamma säg åt honom att Kaj bara finns i hans fantasi!
- Ja, Kaj bor i min fantasi. Han bor långt bort. Han har flyttat.
- Titti vill du hälsa på hos Kaj?
- Nej
- Om du är blyg kan du stå där nere i trappan. Jag kan gå upp själv.
- Jaha
- Titti, Kaj har så här jättemånga dataspel. Han har mera dataspel än Lee.
- Äh, han finns ju inte på riktigt. Mamma säg åt honom!
- Mm
- Han finns visst! Men hans pappa är död.
[Titti reagerar]
- Är hans pappa död?
- Ja han är död. Fast hans mamma lever.
- Jaha det var ju bra.
- Titti…
- Kan du inte säga mamma?
- Men du heter ju Titti. Du heter Titti och Mamsen.
- Jaha
[Telefonen ringer]
- André, det är pappa. Vill du prata?
- Nej. Jag vill inte prata med pappa. Han är ful.
[Storebror ilsknar till]
- Han är inte alls ful! Mamma säg åt honom! Det är du som är ful. Du är jätteful. Och dum. Du är jättedum André.
[André skrattar]
- Pappa är ful. Pappa är ful. Pappa är jätteful.