Min tanke bor i din kropp nu. Din kropp har inga krämpor längre. Jag är ju där. Och befriar. Du ser inte mig men jag ser dig. Jag har alltid sett dig. Även när du varit som otydligast. För du är det. Otydlig. För dig själv. Men inte för mig.

Min kropp är i din tanke nu. Din tanke fladdrar runt men stannar alltid och återvänder till mig. För så fungerar det. Du trodde aldrig det när jag sa det. Men nu vet du. Att du är fast. Det kallas besatthetens dans. Den har jag startat. Men nu dansar du så snällt med mig. Som om du aldrig hade gjort något annat.

Det både älskar och hatar jag dig för.