man sa och tycktes veta
och oj vad jag vred mig
som i fosterställning
som jag skrattade
åt hennes dumhet
likt den grandiosa jag var
åt det försvinnande dumma
jag stod över
hon sa; jag tycker och tänker....
och det var ord inget innehåll
som jag alltid flöt över utan att se
det renaste av sanning och vatten
och hur skulden skrek inifrån
och hur jag aldrig kunde sluta gråta

och min gud
det görs varje dag
människa mot människa
mot
människa i
och av ännu
en människa