Sorlet tystnade i kyrksalen,
såg en strimma av solen genom de bågade flerfärgade fönstren.

Ny blå examensklänning, nya skor och smala ben.
Mina ben darrade.

Magistern kallade fram mig, för jag skulle läsa en dikt som vi valt ut.
Magistern sa att jag läste så bra.

Finnig, gängliga läspojkar satt längst fram.
Flickorna verkade helt ointresserade i sina vita klänningar.

Jag läste dikten med hög och klar röst och med betoningarna på rätt ställe.
Allt kändes bra jag hade klarat det.

Man applåderade inte i kyrkan på den tiden.
Men jag fick kramar och beröm efteråt.

Den blomstertid nu kommer, sjöng vi som vanligt.
Sedan gick jag ut i solen.
Till mitt sommarlov.