Klara, vad vill du göra,
Ska vi sjunga vår gamla sång?
Timman är faktiskt slagen
Å natten är mörk och lång
Vi darrar ej på manschetten
I ömma sinnens grepp
Jag tar dig lätt i famnen
Och kysser din underläpp

Ditt hårsvall skapar mönster
I min tavelklädda vägg
Vi står farligt nära elden
På knivens vassa egg
Din vigselring är bortglömd
På mitt nattduksbord
Vad vi än må göra, Klara
Så är skadan redan gjord

Du ber mig öppna ett fönster
För att göra rummet svalt
Vi fnittrar lugnt och stilla
Så vackert och så banalt
Om jag ändå kunde vakna
Imorgon mot din rygg
Höra dig stilla andas
Känna att du är trygg

En blick som varit brusten
Möter en het som eld
Fram flyter timmarna värdigt
Som fisken i en älv
Vi darrar ej på manschetten
I ömma sinnens grepp
Jag tar dig lätt i famnen, Klara
Och kysser din underläpp...