Byggnaden är i två våningar.Hon öppnade en glasdör,
sedan en annan och skolans panorama öppnades
framför henne.Två stora fönster,högt byggda
på vänstra och högra väggen,var inte tillräckliga
för att belysa det rektangelformade salen.
På en sida av den ledde en trappa upp
till andra våningen.På andra sidan var en scen.
På dörrarna,längs väggen,blixtrade glansiga handtag.
Skolan luktade nymålad färg.

Total tystnad ringde i förstaklassarens öron.

En dörr vid ingången öppnades.I dörröppningen syntes en ståtlig
kvinna.Det oväntade fick flickan att hoppa åt sidan.
Kvinnan tittade frågande på henne.

"Hej!"
Flickan steg fram.
"Hej!"
"Kommer du för sent?"
"Ja!"
"Varför?"

Flickan skrapade med en fot på golvet,därefter
lyfte hon blicken och såg rakt in i kvinnans strikta
glasögon och blev generad.

"Bra!Vad heter du?",frågade hon med något jäktad ton.

Flickan svarade.Kvinnan tog hennes hand,de gick genom salen
till en av de många dörrarna.Kvinnan knackade på dörren och utan
att vänta på ett svar,öppnade hon.De gick in.

Hon log och sade milt,
"Det kom en liten påfyllning.Finns det en ledig plats
i klassen?"
"Ja!",svarade en yppig lärarinna entusiastiskt och tillade,
"Vid uppropet saknades en elev.Så det är hon som är vår
lilla eftersläntare?",utbrast hon och hennes tunga kropp vände
lätt på klacken.

Den ståtliga kvinnan nickade med huvudet och gick ut.

Flickan lämnades mitt i rummet.

Mer än tjugo par av hånande barns ögon stirrade på flickan.
Men hon märkte bara ett par djärva ögon.Hon blev förstummad.
Den fuktiga munnen halvöppnades.I ögonen syntes
förundran därefter beundran.Pojkens enastående
vackra ansikte sköt igenom hennes hjärta.
Oväsen bröt ut i klassrummet.Någon skrek ,kastade repliker.
De pekade finger mot henne och skrattade .
Hon stod som förstenad.

"Lugna er! ",sade lärarinnan bestämt och frågade,
"Var finns en ledig sittplats?"
Alla ropade i samklang,"Den finns inte, inte!Ha..Ha...Ha..."
Hon såg sig omkring i klassen och sade med befallande ton,
"Sätt dig ner med Augustin!"
Denna usle, saffranpojke skrek gällt,"Nej,inte här!"

Och i detta ögonblick pekade den vackra pojken på henne
och sade med skön röst,
"Fågelskrämma!"

Han och alla andra skrattade för full hals.Hon tittade på honom
med stora ögon och trodde inte, vad hon nyss hörde.

"Den obegripliga skönheten är elak!"

Av denna snabba tanke,flög hennes breda ögonbryn
högt upp i pannan,sedan krökte de sig kraftigt
och föll pladask till sin ursprungliga plats.
Läpparna ryckte i konvulsioner och munnen stängdes.
Hennes lilla figur sjönk ihop och blev på något
sätt kraftlös.Hon vacklade.

Från de sorgsna ögonen forsade rikligt med tårar.

f.f