Den frostade dörren till TV-Prisses kontor var inte tätare frostad än att Nissa lätt kunde kika igenom, och inte tjockare timrad än att hon kunde höra samtalet mellan Bosse och Prisse. Först körde hon emellertid en avledande manöver: klampade iväg i träskorna mot verkstadsgolvet och låtsades heja på en och annan kollega, parkerade tofflorna och tassade ljudlöst tillbaka i raggsockorna. Sedan åter in i tysta vrårna, tipptapp tipptapp.

- Det här är ju bara en medioker artikel ur Vätteköpings Grönblad, fräste Bosse. Knappast något subversivt. Konstigt tempus dom skriver i vättarna förresten, nån slags historiskt preteritum, men dom har ju alltid försökt verka märkvärdiga. "Spadavdrag och kälkpålägg", mycket spe ska vi tomtar tåla...

-Måste ha blivit något tekniskt fel... stammade Prisse. 

I samma stund öppnades dörren med ett brak. Nissa försvann snabbt som en tomta till den plats där hon ställt sina träskor, äntrade verkstadsgolvet med en oberörd min och anslöt sig till arbetet med första bästa Labyrint. Labyrinten i fråga hade en cool design och spelet verkade gestalta vättarnas äventyr i skogarna, deras kamp med dvärgar och tomtar. Nissa anade att det rörde sig om en beställning från Vättebygd. Under grötrasten igår hade det glunkats om att dessa blivit fler och fler.

Nissa hade hamnat i ett trevligt arbetslag tillsammans med gammeltomten Nisse 13 som hon skurat lutfiskkar med i fjol, och en nyinflyttad tomta som verkade vara i 200-årsåldern och lystrade till namnet Nissa 15. Det ryktades att hon härstammade ifrån Vättebygd, och Nissa funderade på att försöka fråga henne om detta i pausen.

Tomtor och tomtar slingrade sig fram i labyrinten så det sjöng i gångarna. Tiden stod stilla, grötklockan slog och Stisse stegade fram för dagens diktläsning. Denna gång var dikten tonsatt av en människa som hette något i stil med Lillebror. Stisse harklade sig och sjöng med sin kraftiga baryton:

Scenen är tänd

Jag lite spänd

Jag ska nu jobba med truten.
Sjunga på rim.

Hoppas på STIM

Fast det är svårt där i sluten.
Måtte ni vara en publikum gjord

Att säga nått vänligt om ton liksom ord

Tänk på julklapp om annat ni mena

om min visa, det bästa jag gjort.

Vill du slippa va mager om bena

Sätt fingret för munnen. Och fort!

Annars finns inga klappar i världen att finna

Du kommer ej nånsin få bankkonton stinna.

Vill du likväl med sång mig förena
Skriv nått eget, nått rappt, och nått kort! 

Tomteskaran applåderade och jublade. Sången var fin, men Nissa lade märke till att Stisses röst lät hesare än i fjol, och att han var betydligt blekare om nosen.