Rektorns seriösa ögon bakom de tjocka glasögonen förstorades
och den osagda frågan hängde i luften.De närvarande tvekade.
Den ursnygga kvinnan höll ut handen mot den på golvet liggande flickan.
Flickan reste sig.Lärarinnan blev generad, medan
eleverna sneglade på varandra och traskade sedan motvilligt
till sina bänkar.

"Jag skulle vilja prata med dig",med hänvisning till läraren
sade rektorn allvarligt.

Lärarinnans känsliga öron fångade den oroande stämman på rektorns
röst.Hennes skarpa ögon log tjänstvilligt.De gick bort och började
viska.Ibland rundades lärarinnans ögon och det verkade som de skulle
hoppa ut ur sina hålor.Rektorns rosa läppar rörde sig vackert och
värdigt .Plötsligt formades lärarinnans tunna läppar till ett
utropstecken .Samtidigt förändrades hennes ansikte med en grimas så
att eleverna med stor nyfikenhet spetsade öronen.Men just i detta
ögonblick närmade lärarinnan ivrigt ett öra mot rektorns viskande läppar.

"Ja, ja!Självklart.Jag ska göra som du säger.",
samtyckte lärarinnan instämmande och nickade med huvudet.

Rektorn gick i väg.Lärarinnan började röra sig energiskt.
Hon mätte klassrummet med långa steg .I hennes ansikte syntes
att hon övervägde något.Hon stannade och svalde en nypa luft.
Hon såg mot flickan.
"Barnen!Det har uppstått en ovanlig incident.Detta är oacceptabelt
och en mycket ful handling.Flicka stal pengar från sina föräldrar."

En våg av förvåning svepte genom klassrummet.Elevernas ögon lystes upp.
Flickan stod tyst.Läraren närmade sig henne.

"Vi ska gå hem till dig.",föreslog lärarinnan bestämt och log vänligt.

Flickan blev glad och lite generad samt tilllade ,
"Jag har en hel del godis ... en hel del."

"Förstaklassare!Flickan bjuder hem oss alla till sig.",
utbrast lärarinnan.

Hela klassen jublade glatt.De ställde upp i par och gick ut
från skolan.

f.f