nej,
jag vet inte riktigt
vem av oss vi ska skylla på
vem av oss som bär ansvaret
för att det nog blir sådär
som vi försöker förhindra att det blir-

jag klär mig i slingrande halsband med amuletter;
små symboler som jag låter vila mellan mina bröst
inte så mycket för att dra dina blickar dit
utan mer för att visa dig
att det är där jag vill att du ska vara

för du;
du är så olik alla andra -
jag har redan fått för mig att du har
en alldeles egen blandning på min tunga
av sötman från svalkande kokosdrinkar och
värmen från rykande choklad

(men än så länge
kan jag naturligtvis inget veta)

jag flyttar mig närmre, kikar under lugg
jag skriver små metaforer på din soffa med pekfingret
och när din axel bjuder in min tinning
får jag sjunka djupare ner i dynorna
bara så du inte ska se
exakt hur ivrigt
min kärlek viftar på svansen för dig

(men
jag ska inte skylla på dig
inte den här gången)

för

det kanske inte är det
att du är oemotståndlig -

det kan lika väl vara jag
som bara saknar motstånd