Det var den röda malmens makt
som drog mig ut i världen
finn guld de till mig sagt
så jag drog bort från lugna härden

Jag sökte guld och det jag fann
hela världen då jag glömde
jag märkte ej att tiden försvann
blott om mera guld jag drömde
´
Jag slita fick så kall och vit
där solljus över Atlanten kom och gick
mitt hjärta kändes som granit
för av något gott jag aldrig njuta fick

I ivern glömdes mor och far
och vännen så glad och huld
mitt liv en mardröm var
för tanken den vara mera guld

I lustig dans gick år efter år
bland is och snö och köld
tidens silver spann i mitt hår
men på guld blev jag ej nöjd

Men så en dag provianten tröt
och boplatsen var mörk och kall
över vidder isig snöstorm tjöt
med vildhundarnas skarpa skall

Nu var jag där och frös och svalt
bland allt mitt guld jag ramlat på
då först insåg jag att jag missat allt
vad jag på livets färd kunnat få

Nu först från verkligheten jag vaknat upp
och märkte att jag gammal var och svag
jag förstod att jag gjort min sista kupp
och stod inför dödens hård farna lag

Hur jag då över denna gula sand
förbannade mig och svor
och över detta kallsinta land
där endast guldets feber bor

Det strömmar guld varthän jag ser
och livets afton nalkas skall
snart min sista sömn livet ger
och guldgrävarens saga är all

Min sjungna psalm med stormar utan prat
inget kors pryda min grav
bara fickans guld i mångfaldens kvadrat
metallen som mig såren gav

(Copyright © ULJO)