Ligger i min säng, funderar på livets olika vägar.
Hur viktigt vilken riktning jag tar, har blivit viktigare för mig eller att jag har mognat i min roll...
Insett vad som är väsentligt och vart min energi ska läggas på..
Inte förhastat längre utan nu får det ta den tid det tar, av noga övervägande när det mig gäller av stunder och val..
Då jag har själv förstått min egen vikt av betydelse för andra som mig ibland tar för givet..
Acceptans har blivit nu ett...Nej!
Jesus!! Vilken befriande känsla, att nu jag ser mig och bara älskar mig...Wow!! Vilken kvinna jag är...
Nu jag somnar med ett leende på mina läppar....


Orkiden