Nissa fattade tag om Nisses vadmalsklädda axlar, höll honom på armslängds avstånd och naglade fast hans blå blick.

- Nog har jag anat att du gett mig dubbla budskap, Nisse Blå. Och att människor tänker korta tankar var då ingen nyhet. Men vad handlar allt det här om egentligen? 

- Nissa. Låt oss börja från början. Känner du igen de här orden?

där nyss några stenkast härifrån                

till döds igen ett par grabbar sköts

medan staden blir allt yngre och råare

kryper gamla vättar fram mellan drogträskets dimridåer

- Vättebrevet jag fann på tröskeln hemma i Utkanten?

- Precis.

- Läser du mina brev, Nisse? 

- Bara när det är fara för livet.

- Och det är det nu?

- Ja. Och vad är det här då?

Snart faller snöflingor ner. De blåser lite svartare för var dag

- Så mumlade mannen som hällde ut slaskvatten vid vätteträdet. Försöker du säga att det finns ett samband mellan de här två händelserna, Nisse? 

- Otvivelaktigt. Visst såg du honom, mannen med den trasiga hatten?

- Det gjorde jag. Men hur kan du veta det? Spionerar du på mig också? 

- Bara när det är fara...

- ...för livet, va?

- Nissa, jag ska försöka förklara allt det där snart. Först ska du få läsa mannens avskedsbrev:

borta är allt. Borta är natten, snön. Jag låser upp dörren och går in till dej. Du sitter vid ditt fönster och ser solen gå ned. Jag stryker lätt om din kind, du har en fjäril i din hand, den ligger så stilla att man hör den andas, mjuka silkesvingar mot höstens hud. Där ute är allt borta, drömmarna, bussarna och gatorna. Du bara sitter och tittar ut. Du blundar när skeppen glider förbi. De glider som ett osynligt brev utan ord, lamporna som blänker, vaggar dom fram och åter, som tankar som håller kvar någonting ömt och kärt. Borta är tiden, luften mellan oss är som ett hav, man ser så oändligt mycket längre när man skriver i kvällen. Då susar allt lätt mellan fasaderna när du lyfter blicken och ler, tar min hand och leder mej hem.

- Å, så sorgligt. Var mannen med hatten en av de två som blev skjuten?

- Nej, han drogade sig själv till döds. Han drömde om en ängel som gick i kras och tog en överdos.

- Både räven och trädet klarade sig fint. De gav vättekraft till varandra och överlevde. Men människorna blir alltmer olyckliga, Nissa.