Ett utdraget andetag, en tunn rökring och ansiktet syns för ett ögonblick

Mörka drag, skäggstubb

En känsla av orientaliska, utdöende eldar

Fårade och ärrade kroppsdelar, men ...

ögonen lika blå som en sjuttonårings längtan ...

Jag vet att det är sent, att jag borde gå hem

Men jag vill stanna ännu en stund

Natten vibrerar, i tystnaden finns liv

Men mitt hjärta är oskyldigt, änglavitt och blekt

Mellan mina skallben lider en fågel

Om dagen är hon bunden, skadad och plågad

Men om natten kan hon andas

På natten blir hon fri

Främlingen jag mötte försvinner runt kvarteret

Hans blåa ögon kommer jag aldrig mera se

Romantiken är krossad och världen blodröd