Det är bäst

Det är bäst när det händer så mycket som möjligt,
tycker en del.

Andra kan tycka att det är skönast när det händer
så lite som möjligt. Då vila och tystnad får ta över.

Själv hamnar jag nog mittemellan dessa ytterligheter.

(Minns från en gammal psykologibok för gymnasiet att
livet bjuder på dramatik oavsett vad vi gör eller tänker.)

På väg ner i

På väg ner i
känslornas källarvalv
möter han en empatisk läkare
som säger att du har inte cancer
utan en sjukdom som går att bota.

Golvet lyfts och han far upp till entrén

Det är just de parallella liven

Det är just de parallella liven
i ett kärleksförhållande
som skapar långsiktigheten

När den daglig passionen tryter
vilar man tryggt i vänskapligheten
som bär över bördor och brister

Ensamvargen försonas med sitt öde
den familjeanknytna finner ro
den latenta konflikten pareras

Askpelaren

Askpelaren lyftes av
hennes våta pekfinger

Det är för mycket död sedan en tid tillbaka
anhöriga, kända författare, popstjärnor
och för att nu inte tala om kriget i Syrien

Fakta om den bedrövliga verkligheten
gör att den poetiska lusten stryps

Tröstar mig med Kallifatides senaste roman
Med sina läppars svalka

Där skriver han
att verkligheten är händelser
och dikten är detaljer

Stjärnöga

Stjärnöga, du är min universiella kärlek
Dina lila blad sluter sig framåt kvällen
på vår grönskande balkong

 Ditt prudentliga väsen gör mig trygg
men också oroad över din oförmåga
att tackla ett kreativt kaos

Måsen flyger nära

 Måsen flyger nära vår balkong på åtta trappor
Seglar suveränt och väcker min tanke på naturens under...
Hur seglar jag själv genom livet? Ibland verkar det
som jag saknar både karta och kompass
och mål och mening med min färd.

Hur ska jag formula det och den?

En del av min kärlek beror nog på din förmåga
att anpassa dig till en helt ny situation.
Att kunna flytta från landet till storstaden
och finna dig tillrätta.

Själv uppfödd på det skånska bondlandet
längtade jag till städernas larm och begivenheter
Det nyväckta intresset för jazzen avgjorde
Dock har jag fortfarande inte varit i New York

Diktlek i samarbete med Eva Langrath 
Regnbågen

 Regnbågsfästet förankrat i guldåkern
mystiken tätnar när regnbågen dubbleras
har släktets fortbestånd någon betydelse
att som K.G. Hammar sortera Gudsbegreppet
på den svenska grammatiken
i gardinerna finns hennes barndom

                               *
En ensam svala flyger utanför mitt fönster
att negera negationen
verkar vara den sanning
om Gud som jag kan acceptera
regnet smattrade mot bastutaket
om Gud är objekt, bli allting fel
det måste vara ett subjekt för att fungera
i lådan ligger fotografierna 

                            *
Den tomma flaskan står på bordet
ske din vilja , det vill säga
jag är inte Gud
dimmslöjorna höjer sig över trädtopparna
Gud är kärleken, metaforer för den
totala mångtydigheten
vetet lyser som guld 

Diktlek i samarbete med Eva Langrath 

Molnkaos

Molnkaos på himlavalvet
De blå och grå molnen
greppar varandra
Figurationer som överträffar
konstens abstraktioner

Guldvetet lägger sig 
mellan bergen och vattnet
Han kollar sädens mognad
Tystnaden klyvs av bilar på rad
Åskskuren dränker roddaren 

Det fanns en osynlig

Det fanns en osynlig 
glasvägg
mellan tonåringen 
och verkligheten

När den krossades 
såg han
för första gången 
sambandet 
mellan naturlagarna och 
det andliga mysteriet

En kärleksfull kraft

Efter högmässan i Katarina

Religionen 
verkar vara en metod
att tolka livsmysteriet
Sinnenas begränsning
öppnar för en värld bortom

Han kom nyligen från Syrien

och vill lära sig svenska.
Jag visade på en verb-kedja 
från en psalm:
”Jag skulle vilja våga tro…”
Han frågade på engelska om jag
tror på Gud.
"Ja, svarade jag, men som lärare 
måste jag vara neutral."
"Vad betyder neutral", frågade han.
"Att man är opolitisk och o-religiös 
och inte propagerar för någon 
uppfattning eller tro", sa jag.
”Jag tror på Gud” svarade han

På klarblå himmel

På klarblå himmel
sprutar stridsflygplan moln
likt korstecken