"Barn!Ni ska inte skrika!Alla ska gå på ett led!",
uppmanade lärarinnan skarpt.
Barnen tystnade för en sekund ,sedan började de föra
kraftigt oväsen.Flickan drog sin hand ur lärarinnas grepp.
Hon försökte hålla jämna steg med skolbarnen.
Men alla gick två och två.I sina försök att hålla
samma takt som flickorna lyckades hon förhastat säga
att hemma hos henne finns det två lådor med godis.
De log med misstro.De tjuvlyssnande pojkarna flinade med
sneda leenden.De prydliga flickorna försökte knuffa
bort henne .Ingen ville att hon skulle gå bredvid dem.

Med hängande huvud kom hon på efterkälken.

En tom gata .Omkring syntes inte en själ.Men bakom villornas
transparenta fönster blixtrade ibland bleka, suddiga fläckar
likt ansikten.De stelnar till för ett ögonblick och
försvinner sedan.De närmade sig ett av husen.Ett trähus
på en hög stengrund.Stora fönster ut mot gatan.Lärarinnan
öppnade grinden och de gick in på gården.I ett fönster
som vette ut mot gården dök två par barnögon upp .
De stirrade förvånat.Sedan försvann de blixtsnabbt och efter
en stund öppnades ytterdörren.
En kraftigt bygd kvinna dök upp på verandan.Bakom henne stod en
mager flicka med kopparfärgade ögon och långt hår.
Sedan klev en till ut.Hon var som en nybakad bulle .Med vitt
lockigt hår,extremt stora blå ögon och en liten rund mun.
Rosa knubbiga kinder formade ansiktet.Deras ögon stirrade
med stor nyfikenhet. Värdinnan såg reserverat på de objudna gästerna.
För att försöka dölja sitt missnöje tittade hon på dem med halvslutna ögon.

Lärarinnan presenterade sig och bad om ursäkt för intrånget.
Efter hennes ursäkt svarade kvinnan med ett vänligt leende
men det låg ändå en ton av förtret i hennes mörka röst.

I det ögonblicket sprang flickan förbi barnen och fram till
den höga trappan.
"Mamma!Detta är mina nya klasskompisar .Jag vill bjuda dem
på godis.", sade hon entusiastiskt och tittade med vädjande blick.

Lärarens läppar ryckte till.
"Åh, vad härligt!Hennes spontanitet underlättade min uppgift.
Flickan stal pengar från hemet .Stora pengar.Vet ni om det?",nämnde hon
förhastat.

Alla skolsbarnens ögon vidgades igen av det upprepade påståendet.
Det spred sig fördömande viskningar bland dem igen.
"Fågelskrämman är en tjuv!"

Deras ögon riktades kallt och föraktfullt mot henne .
Hon knep sårad ihop läpparna.I ögonen frös blixt av smärta
och förvirring.Den tunga, kvävande, svettiga känslan
smög sig någonstans inuti kroppen .Plöstligt skakade hennes kropp av frossa.
Darrande försökte hon förstå detta för henne
skamliga,okända ordet tjuv .Hon förstod uppriktigt ännu inte
dess innebörd som de försökte förödmjuka henne med.

Den tystlåtna flickan med kopparögon som stod bakom mamman
rusade plöstligt fram och skrek,
"Detta är inte hennes mamma!Detta är bara min,min!
Jag vill inte ha någon fostersyster!",ropade hon kinkigt,
slog sin mor på låret och försvann bakom dörren.
Den andra med vitt,krulligt hår upprepade sin systers ord
och földe efter henne.
Lärarinnan och skolbarnen gapade av förvåning.

En obehaglig känsla svepte över alla.

f.f