Barndomens skratt
Ekar ännu
Saknaden gror
Ännu djupare

Och du gör vad du kan för att överleva
Men du förstör bara dina förhoppningar
Och du plockar alltid i dina spillror
Men du kommer aldrig bli hel igen

Du tvekar alltid innan du vaknar
Fumlar alltid innan du skall andas
Du frågar alltid innan du tvekar
Saknar alltid innan du älskar

Trevande andetag
Nervösa kyssar
Nakna röster
Blottade samveten

Ni vandrade i skuggan av solskivans rand
Och såg hur stjärnorna bugade inför månen
Stjärnorna målade era tankar i sanden
Vinden tvekade i tystnaden

Du förlorade dig i andetaget
Innan era läppar möttes i mörkret
Ni tvekade inför glädjen ni kände
När eran rastlöshet sattes i brand

Du ekar
Genom saknaden
Tystnaden flämtar
Inom dig

Du skriver alltid innan du talar
För att du inte skall säga rätt
Du vaknar aldrig påtagligt levande
Sover vid medvetande utan drömmar

Du vandrade ensam i månljusets kyla
Med huvudet bland stjärnorna
Och drömmarna låg nakna
Bredvid strandkantens vita rand