Du säger att du lever i nuet
Men du njuter aldrig av fotografierna
Som du har samlat på himlen
Och du bävar inför när
fotografierna
Blir till gamla fotografier
Du räknar allting som är gammalt
Och sörjer att du inte var där
När tiden gäspade,
för första gången

Du är en sådan person som
Lever för att sakna
Det du inte kan sakna
Du fångar papperslärkor
Mellan dina andetag
Och du känner evigheten eka
Mellan hjärtslagen

Om någon nu undrar
Så finns det inga tårar kvar
Och om du nu undrar
Så finns det inga tårar kvar

Du jagade pappershjärtan
Och drömde seglardrömmar
Om Den gamle och havet
Santiago
vinkade till svärdfisken
Som simmade
I djupet av stjärnhimlen

Du samlade på skönhet
Du kunde recitera
Utan att behöva öva
Och du saknade någon som
Skrev sina drömmar i sanden
Ett fantasifoster,
som målade sin röst i vinden

Och om någon nu undrar
Så finns det inga drömmar kvar
Och om hon nu undrar
Så finns det bara tvekan kvar
Och om du nu undrar
Så finns det inga tårar kvar
Så finns det inga tårar kvar