Vinden len, smeker dina ben
vadens muskler spelar under
solbrun hud
linjen som övergår
i ryggen på din fot
sakta gungande
innesluten, omhuldad
av remmarna från din sandalett
svaga dofter förs av vinden
nerifrån under bordet
upp i mitt öppna ansikte

bruset som svallar upp
ilande, med centrum
i pungen
lemmen som sipprande
blodfylls
när du stryker ut kjortelfållen
mot lårets ovansida
får den att ligga tätare mot huden

tankfullt stryker du
i cirkelrörelser
de tunna kanterna
på kaffekoppens väggar
luften mellan oss vibrerar
din heta andedräkt
redo att antändas, av ett ord
vid mötet från min mun
uttalat med oändlig ömhet

våra fria händer
omärkligt närmar sig varandra
över bordsdukens glatta yta
en implosion förnimms i hud
då våra händer nuddar
hud mot hud, hudlöst
i ett enda
ja

du lägger benet mot stolens kant
lätt isär när kjolen glider upp
längs utmed låren
får starka dofter att stiga
väl bekant ur eoners dunkel
vägleder den riktningen
för min manlighets trånad

vi reser oss från bordet
med våra händer tätt sammanflätade
vandrar vi ut i stadens vimmel