Du fumlade i en främmande stad
Och hörde hur musiken ekade
Mot kullerstenen
Du speglades, i gatlyktornas dimmiga sken
Hon kommer vandrandes genom diset
På en nedsläckt skymningsgata
Dina drömmars femme fatale
I din egen neo noir legend
Där verkligheten visades i svartvitt

Hon viskade kristalldoftande lögner till dig
Där du var helt din egen spegelbild
Tu voulais être juste vous-même
(du ville bara vara dig själv)
Lite pretentiöst med ord på kärlekens språk
När du skriver om sorger
Du har aldrig förstått hur man är som alla andra
Aldrig kunnat passa in bland trasdockorna

Du lyssnar på gammal musik
För att du tycker om musiker som är döda
Det gör musiken mer levande
Och du kan inte vänta på att vara en död poet
Kan inte sluta sukta efter att vara en relik

Du vaknade av en smygande känsla
Att verkligheten inte var menad för dig
Och du lät dina insikter styra
När du frös in i märgen

Ett meteorregn föll från din himmel
Och blötte ner dina tårar

Du ville lära dig dansa
Så att du kunde fånga ljuset
Medan du dansade på glasskärvor
Från en spegel krossad mot en kullerstensgata
Som gav dig sju års lycklig olycka