Religionen 
verkar vara en metod
att tolka livsmysteriet
Sinnenas begränsning
öppnar för en värld bortom

Äntligen molnbefriad himmel!
Månskäran lyser i solnedgången

Hälften av trädets löv blåste ned igår
Idag är det bara en tredjedel kvar

Hon såg på själen
likt en skärgård med öar

som söker kontakt

Vissa stora, andra små
några hamnar i periferin

De lyssnar på varandra

Han hade nått
sina mål men saknade
en ny vision

Han hindrade sitt 
nästan hundraåriga 
åldrande

genom att lyfta stekpannan
flera gånger om dagen

"En till, en till"
utropar 2-åringen
när jag spelar

Bä, bä vita lamm på
min nya klarinett

Nära vågors svall
slingrar sig ormlikt
ett fågelstreck

Likt lagunens 
kala svarta berg

blev han formerad av
jobbets sociala liv

Prislappen fick avgöra
relationens värde

Det krävdes långtidstankar
och lagunens spegelbild

framför vänners berg och
vind genom palmplymer

för att inse 
behovens räckvidd
svaghet och styrka

Fiskmåsens vingar
blänker i solnedgången

Högvarvade flygplan
skevar och stiger upp
över lagunen

Den sydspanska flygskolan
övar start och landning

Noréns dystopi
"Så enkel är Kärleken"
är ironiskt erotisk

Det vulgära språket ger
ett tragikomiskt intryck

Ett par bredvid oss lämnar 
salongen efter akt ett

Den fyra timmar 
långa föreställningen
är en pjäs om en pjäs

Skådespelarna
spelar skådespelare
med ett undantag

En tyst man
visar sig vara en knäpp
psykiatriker

Han gestaltar på scen
en hustrumisshandlare

Norén har här återvänt
till det borgerliga dramat

Kanske det bästa
kammarspel jag någonsin
sett på en teater.

Det finns en mystik
som är förknippad med
triangeldraman

Hur det egentligen
hänger ihop låter sig 
knappt förklaras

Kanske är det 
ett beroende som vill vara 
oberoende

Vissa författare
omformulerar samma
tema gång på gång

Så tycks även jag göra
och med det får jag leva

Monoton musik till
vackra ord räcker inte
för min smak

Det finns naturligtvis 
inte ord för vad det innebär
att förlora sitt enda barn 

Men väl ord för att leva 
med konst utan möbler 

Damen med hunden 
hälsade med ett hej 
som lät som ett nej 


När lövträden 
briserar i gult och brunt 
faller mod mot mark 

En vän talar om 
sin svåra diagnos som om 
den vore helt banal 


Ibland blandar jag 
ihop mina och dina 
problem utan skäl 

En gång stod det 
på mitt kylskåp att jag 
kunde ha fel 

Någon vänlig själ skrev till 
att jag kunde ha rätt också 

Dostojevskij sa 
att vår mänsklighets
enda lag är medkänsla 

Halvmånens vithet 
som en spotlight mot
blodig horisont