Kvinnan ignorerade fullständigt den frågande lärarens min
istället tittade hon demonstrativt på sitt armbandsur.
Lärarinnan fattade vinken.I hennes ansikte blixtrade
en skugga av förnärmelse.
Hon kisade med ena ögat och sade högtravande,
"Barn!Det är dags att gå hem!"
Därefter vände hon sig till flickan och tillade i förtrogen ton,
"Ha en trevlig helg.Vi ses på måndag."

Sedan nickade hon torrt med huvudet mot husmor
och gick med barnen mot utgången.Värdinnan följde
efter dem.Hon stängde porten.På väg tillbaka
sneglade hon med försiktig blick mot grannarnas fönster.
Hon suckade och sade,
"Strax därpå kom resten av familjen hem.Kom,
vi ska laga middag!",och sträckte sin hand till flickan.

De gick in i huset.Kvinnan drog sig mot köket.
Flickan stannade kvar i hallen.Det dröjde inte länge innan
en bullrig pojke stormade in.Hans vakna blick stannade
på styvsyskonet .
"Är farsan hemma?",frågade han.
Flickan hann inte reagera innan pojkens syster också dök upp.
"Edvin!Pappa är inte hemma än!Säg åt henne att hon inte ska
skvallra!",sade hon snabbt och pekade med ett finger mot flickan.

Pojken vred på ögonbrynen.
"Våga bara säga det!Dessutom är det vår pappa, inte hennes!
sade han och visade sin knutna näve och efteråt befallde han
flickan,
"Festen är över!Byt kläder,snabbt!"

Vid middagsbordet satt alla tysta.Barnen kastade försiktiga blickar.
Föräldrarnas ovanliga tystnad oroade dem.
Mamma petade med gaffeln på tallriken och undvek att titta på någon.
Pappa tittade irriterat på henne och plöstligt yttrade han med en dov röst.

"Barn svara,bara ärligt.Är middagen god idag?"
"Som vanligt.",svarade pojken.
"Precis så är det! Vanlig!Slarvig och smaklös!",
bekräftade pappa och sköt bort sin tallrik.

Mamma höjde blicken indignerat.Endast på detta väntade mannen.
Han fäste sin iskalla blick i hennes upprörda ögon.

"Jag har tröttnat på att äta skräpmat därför har jag beslutat mig
för att befria dig ."
"Från vad?",frågade hon med stenhård stämma .
"Jag vill ta en paus från familjens bekymmer."
"D..e..e..e..t är det!?Bättre fråga mig, vad jag vill.",
sade hon med hotfull ton .
"Äntligen!Jag vill,väldigt mycket vill,fråga dig om det.
Vad vill du... då?"
Hon vidgade ögonen och började uttala varje ord som ett yxhugg.
"Jag vill skilja mig."
Han reste sig hastigt upp av förvåning.Kvinnan såg honom
i ögonen med ett hånleende.
"Ja! Ja!",utan att blinka,bekräftade hon .
Mannen lade handen på hjärtat och pustade ut,
"Du kastrerade mig... just nu!...Satkäring!"
"Du luktar alkohol!",fortsatte hon.

I hans ögon blixtrade hetta.Han hoppade upp från bordet .
Genom sammanbitna tänder pressade han ut "Fy fan!"
och sprang till dörren.
Pekande på dörren med sitt spetsiga finger sade han,
"Barn!Gå till era rum ,omedelbart!"

Barn gick lydigt från bordet.Så snart dörren stängdes
bakom den Edwin klamrade sig fast vid nyckelhålet.
"Jag vill också titta.",sade den äldsta flickan.
"Johanna,du har redan sett!",påpekade den blonda Regina.
"Och jag vill också kika genom hålet.",
mumlade fostersystern Etsy.

f.f