"Pappa slår mamma.",stönade Johanna ömkligt.
"Igen?!",utbrast Edvin.
"Vad ska man göra ?",skrek systrarna enhälligt .
"Hur skall jag kunna veta !",sade han och
rusade ut ur rummet.
Flickorna följde efter honom.

Ett hårt knytnävsslag träffade kvinnans huvud.
Hon stönade och föll ned på golvet.
Johanna skrek,Regina grät.Edwin tog ett vedträ
som låg vid brasan och med all sin kraft slog han
sin far på ryggen med det.
Etsy hoppade fram och skrek med gäll röst,
"Pappa ,pappa slå inte vår mamma!"
Systrarna upprepade efter henne.

Den rasande pappan vände sig om och grep tag i Edvin.
Men den vige pojken slingrade sig ur hans grepp och
sprang till dörren.All mannens raseri spilldes på den
närstående Etsy.Hennes pipiga, genomträngande myggskrik
orsakade en fruktansvärd reaktion.

"Jag är inte din pappa!Fattar du det?
Alla skall sluta att kalla mig det!",skrek han ut.

Hans enorma, gungande skugga lutade sig över Etsy,
blodsprängda ögon stirrade vilt .Hans långa armar
sträcktes mot henne.
"Jag är en farbror! Fattar du?Jag är bara farbror till
er alla!"

Han vände sig runt ,hoppade fram till den
på golvet sittande kvinnan och skrek ut som ett sårat djur,
"Här är den skyldiga till mitt elände!Försåtlig bedragare!"

Han täckte ansiktet med sina stora händer och började gråta.
Kvinnan sträckte ut armarna mot honom.Hennes gråtande ansikte
förvrängdes av muskelryckningar.Hon upprepade bara en fras ,
"Förlåt,fårlåt mig Stig!"

Barnen grät ännu mer.

Den store mannen stod och grät.I hans röda ögonen dök smärta upp.
Hans långa ,vackra musikerfingrar rufsade omedvetet om håret.
Under den vackra mustaschen darrade läpparna.
Så mycket smärta fanns också i mors ögonen.Hon rodnade.
De lysande ögonen såg genom tårarna skuldmedvetet på honom .
Mannen tog en spritflaska, drack några klunkar och
lämnade rummet.
Kvinnan reste sig upp från golvet.Hon stod tyst och
torkade ansiktet med klänningsfållen.


Denna sensuella scen slog Etsy.
I den för henne obegripliga sorgen var mannen och kvinnan
dramatiska,fruktansvärda och på samma gång smärtsamt vackra.
Dagens händelser sjönk med kall hård sten
på Etsys smala axlar,kropp och ben.Inombords värkte allt .

Det verkade som om hela huset vacklade av sorg.

f.f