Du var skrattande du var fri
du var det som symboliserar driv
jag förstod inte hur en människa som du kunde le
samtidigt log du hela tiden
du berättade för mig om din barndom om dina år med far och mor
du berättade det mörker som jag och andra människor aldrig ser eller tror

Jag kan inte beskriva med ord varför jag skriver detta eller varför du fanns
jag vet bara att du stod där med kärlek som aldrig någonsin rubbats eller hatats på
hur ska du få detta tillbaka? hur ska du sluta beaka? Mörkret är det verkligen så stort? är det verkligen ett hot?