Du ropade att du levde
Medan du gjorde snöänglar i havet
Du insåg hur mycket du saknat
midnattspromenader
När månen log mot kustlinjen

Du letade efter snäckor i strandkanten
Lyssnade efter svar
På frågor du aldrig ställt

Du lät vågorna skölja bort det du gömt i sanden
Minnen rimmar alltid fel i skrift
Du såg dig om efter andetaget
Som smekt vid din hud

Men du såg bara gamla bilder på en hylla
Fyllda med tomma leenden

Du grep efter tulpaner
Men gångade maskrosor
Vingen fångade hennes leende
Och du försökte måla hennes röst med dina ord