Du

med grå fjädrar på huvet

röda prickar överallt

uppblåst torso som en tjädertupp

jag super sa Du

det är därför

jag snodde din skåpsnyckel från de nyfikna gubbarna. den var Din, alltså var den min. två nycklar med Honda-bricka. du kom ifatt mig, böjde dig över och smekte, håret skiftade i blått och orange och jag rös lyckligt. i natt skulle vi sova i den lilla vita lägenheten mitt i byggnaden som bara hade takfönster. först skulle det gås fikarundor med tjejerna.

i ett av rummen fanns en gammal dam som brukade flyga på kartonger. hon kunde inte längre så jag hoppade in. flög och landade elegant men fick ingen riktig respons. sen skulle det fikas i olika rum och skyltfönster skulle studeras. bården i det södra var medvetet hängd upp och ner.

Du ringde mamma och frågade om den urvattnade salladen. själv hade jag slängt den direkt, men så var jag ju äldre och mera luttrad. själv hade jag ett stort halvtorrt smaklöst bröd i garderoben.

Du pratade dig varm om det fantastiskt stora fina teaterprojektet i storstaden, fyra tusen deltagare, amatörer hundar och glamour. jag sa att Romeo och Julia är väl också bra eller?

Du sa har du sett den där teatern eller? jag letade i lomman, hittade en inbjudan och såg mitt namn i guldskrift på listan.  

Du stod på rollistan som Chef. jag föreställde mig en sheriff med brun cowboyhatt. men kanske var Du kocken?

runt omkring oss höll människor på att rusta till fest. samlingslokaler städades, juiceautomaten putsades och hälften av krokarna i idrottshallen rensades från kläder. jag kom med famnen full av teaterkläder som vanligt, kungarocken över axlarna och Mendelsohn i öronen, funderade på hur byxorna satt. skulle vi någonsin nå fram till den där sängen?

the Boy from Ipanema goes walking

and he doesn' t see