Om jag har något att säga
denna vinternatt är tveksamt.
Långsamt läggs vinter till vinter,
tystnaden består.
Förr yrde även jag omkring,
virvlade, lyfte över all tänkbara normer.
Passionen som åt min hand,
som en gest mot himlen.
De långa dagarna i hettan
där fåglarna höll mig sällskap.
Solen spelade i lövverket,
barnen lekte.
Mina bilder ligger osedda i högar,
som löv om hösten.
Allt det som var dagar av möda
och skratt har stannat.
Nu vet jag bara att det är vinter
en dag i taget.
Det är bra så,
det kommer nya dagar.